I början av Juni var jag på mammografi, och trodde att det skulle bli samma svar som alltid, men så blev det inte… något fanns som inte såg bra ut. Och det blev flertalet biopsier och magnetröntgen, och man konstaterade att jag har förstadie till bröstcancer.
Men det är fortfarande oklart om det finns några elakartade cancerceller, så nu är jag nyopererad (opererades den 26/9), och provtagningen från operationen får jag svar på i slutet av oktober.
Har valt att vara med i ett forskningsprojekt, så jag har fått något ämne i mig som de kan spåra ifall det skulle visa sig att det finns några elakartade cancerceller
Det är svårt att ta till sig, en känsla av overklighet infinner sig… och man är stundom rädd och ledsen samtidigt som man tänker att det här ska jag fixa… är verkligen ett virrvarr av känslor men jag försöker hålla hoppet uppe och inte ge de negativa tankarna något utrymme i vardagen. Sen är det ju så att det händer saker som får en att dra på smilbanden, som när jag kom in på operationen, och den stilige narkosskötaren skulle tejpa fast elektroder, bl.a. vid höften och skrattande undrar vad jag har på mig… och en scen från ”Bridget Jones dagbok” dyker upp i tankarna… jag hade ju på mig svarta midjehöga trosor med långa ben (ser ut som cykelbyxor), oj vad pinsamt 😉 Som tur var så slocknade jag strax efter 🙂
Just nu bor jag hemma hos min mamma, har något begränsad rörlighet i höger arm och får inte lyfta eller bära, och måste dessutom ha en special-bh på mig dygnet runt i 2 veckor… men ska börja jobba på onsdag 🙂
Ett stort tack till alla vänner och bekanta för all uppmuntran, det känns jätteskönt att veta att ni finns där.
Vivis krypin 