Idag var det på med skönaste promenadskorna igen, tidningarna har ju börjat varna för att snön är på väg, så jag vill ju passa på att njuta av hösten. Hoppas tidningarna har fel för jag vill ha en lååång höst.
Mulet och grått ute… men med höstens färger så är det ändå vackert. Men idag var det inte riktigt samma känsla som det brukar vara. Ingen dålig känsla, bara annorlunda. På något sätt så kändes världen ensligare än normalt… ja lite tyst och ödslig men ändå vacker.
12,3 kilometers promenad blev det denna gång.
Det finns en bit längs ån där ensligheten var så mycket tydligare… så jag tog några bilder med mobilen… kanske är det något med järnvägsbroar, betong, vatten och natur som skapar denna vackra enslighet. Eller så är det bara i betraktarens ögon…
Vivis krypin 