Så blev man utsuddad som arbetstagare, tillhör nu de arbetslösas skara. Snart har första veckan gått… och det känns lite ensamt när alla man känner jobbar.
Tyvärr är det den sämsta tiden att bli arbetslös. Redan vid ingången till Arbetsförmedlingen så kunde man läsa en skylt om att det var långa köer p.g.a att detta månadsskifte hade betydligt mer arbetssökanden än normalt…

Så fick jag efter ett par timmars väntan äntligen träffa en arbetsförmedlare, och fick tillbaka lite hopp och självförtroende eftersom hon tyckte jag hade jättebra meriter och hon hade stora förhoppningar om att jag snabbt skulle kunna hitta ett jobb, åtminstone efter sommaren då personalavdelningar m.m. åter rullar igång för fullt.
Känns lite konstigt att inte längre träffa arbetskompisarna, saknar dom redan. Men trots att jag inte fick fast tjänst hos Försvarsmakten så kommer alltid bära med mig fina minnen därifrån… och jag vet att de verkligen tyckte jag gjorde ett riktigt bra jobb men i tider av neddragningar hjälper det inte. Har däremot fått höra av cheferna att jag ska hålla ögonen öppna ifall att :). Så nu lägger jag in mig på databaser lite här och var, söker jobb och HOPPAS att nån där ute vill ha mig i sin organisation.