Jag gillar verkligen hösten med alla dess färger och att återigen kunna njuta av tända ljus i höstmörkret. Men det är också något med hösten som får ens tankar att snurra om allt och inget. En av de saker som jag tänkt på är hur människor beter sig… det finns de som gärna poängterar hur bra, visa och omtänksamma de är… men det är inte mycket mer än prat, för de är så självupptagna att de inte ens ser om nån i deras närhet mår dåligt…
Eller kan det vara så att dessa människor själva mår dåligt och har byggt sig en fasad om hur lyckliga o bra de är, att de inte kan se det som finns utanför?
Svaret kanske vi aldrig får veta, men jag tycker det kan vara värt en tanke eller två när man möter människor… ingen av oss är ju perfekt.
Ett vänligt ord eller lite omtanke om våra medmänniskor skadar ju inte… jag ska själv försöka bättra mig, för man kan alltid bli bättre.

Hittade dessa ord på Internet, vem som skrivit detta vet jag inte men jag tycker de är bra:
”Ödmjukhet är inget vi får av andra människor.
Utan något vi ger andra människor. 
Den som ställer krav på andras ödmjukhet
förlorar automatiskt sin egen”