Att ha ett jobb är ingen självklarhet, en del av dom som har ett fast jobb glömmer eller vet kanske inte hur konsekvenserna av arbetslöshet påverkar den som är drabbad. Jag har fast jobb nu, men jag har inte glömt hur det var… att vara arbetslös. Ju längre tiden gick, desto sämre blev självförtroendet, och oron för framtiden går inte att beskriva i ord.

Konstigt nog så känns det ännu värre när ens närmsta och käraste drabbas av att gå i arbetslöshetens ledband, då man slits mellan hopp och förtvivlan. Jag har ju varit där… vill inte att de ska behöva känna det som jag kände.

Men hoppet är det sista som överger en, det måste vi ju tro för att överleva.
Jag hoppas verkligen att arbetslösheten kommer att minska rejält, hoppas det sker snart… mycket snart.